Min mor
Skrev tidigare här och berättade om att min mor fått en stroke. Det är nu över två år sen och det går fortfarande framåt. Det tog över ett år förr än minnet började bli mer som förr. Jag började att kunde prata med min mor som förr och det hade jag nog aldrig trott. Hon kom ihåg saker och frågade om barnen jobb mm efter nästan två år så började hon intressera sig för sitt hem, som är på ett äldre boende.. Hur hon ville ha möblerna. Tog hand om sina växter. Skrev lister på vad hon ville handla osv. Härligt att se.
Efter lasarettet kom hon till ett rehabiliteringsboende och därefter till ett korttidsboende och sen flyttade hon till ett äldreboende.
Det har varit en lång resa och det har varit tufft inemellan. Idag sitter min mor i rullstol men är ändå ganska stark i benen. Hon läser mycket och pysslar i sitt hem. Ungefär som förr. Tyvärr är det ganska tråkigt på äldreboende om man inte är intresserad av bingo mm. Många sitter och sover eller börjar bli så dementa att de inte vet vad de pratar om. Boende min mor har tyckt extra mycket om har dött. Personal börjar och sluter. Min mor som älskar att ta sig runt över allt kan idag inte ta sig nånstans och vill hon något speciellt så skall det vara på personalens villkor. Det finns inte tid inte personal så det räcker till osv osv listan kan göras mycket lång och jag hoppas att mycket hinner ändras till det bättre innan jag blir gammal.
Igår klarade min mor av att ringa upp mig på sin mobil utan hjälp från personal :-) det går verkligen fortfarande framåt trots att det är över två år sen min mor fick en stroke och hon är 80 år.
Kommentarer
Trackback
