Ibland är jag så trött så jag bara vill gråta över minsta lilla sak som ska göras. Huvudet gör ont och kroppen värkar. Hur ska jag komma ur denna dimma? Jag har fått säga nej att hälsa på min mor varje dag och mitt samvete och oro för henne känns inte bra, Men jag måste säga ifrån för att kunde orka finnas andra dagar. Det ska städas och tvättas hemma. Det finns saker som måste göras och jag vet att det är jag som snart måste tömma min mammas lägenhet mm när hon ska flytta. Jag har sjuka barn och 3 hundar som just nu inte för tillräcklig med motion. Kanske man bara skall tillåta sig att vara helt slut och inte orkar med nåt och föröka låtsas som samvetet inte bryr sig. Det finns dåliga dagar, bättra dagar och bra dagar. När det är en dålig dag får man nog helt enkelt acceptera i vetskapen om att det kommer bättre dagar.