Jag har dagar med mycket värk och har lätt vid att känna mig ganska låg. Det är svårt att vara glad och skratta när det inte går att göra vad man vill. När huvudet gör ont. Tror jag skäms för att inte alltid vara pigg och glad. Varför gör jag det? Måste man alltid vara pigg och glad? Jag har förståelse för om andra mår dåligt eller inte alltid är pigga och glada, så varför är det så svårt att acceptera hos sig själv. Vist det är trevligare med pigga och glada människor, men alla har sina dagar. Jag önskar bara att jag var pigg och kunde göra iaf det mesta av allt jag så gärna vill. Jag längtar efter att arbete och jag vill göra så mycket vid mitt hem. Jag blir frustrerat och arg när jag inte har ork att göra det jag vill. Jag är en pigg och glad tjej inuti… Blir galen på tröttheten som tynger ner mig.